Snö har smält jättesnabbt detta år. Det finns nästan inte als snö kvar men det finns ännu mycket is i Jyväsjärvi. Jag har ofta beundrat det när jag har gått över Kuokkalas bro. Det är så fascinerande hur vackra mönster det kan formas i isen.


I dag har jag tilllåtit mig själv att vara dramatisk. I biblioteket lade jag märke till att jag inte har svarat på Anttis meddelanden så ivrigt som vanligt. Jag har inte haft tid att tänka eller sakna. Men idag bestämde jag mig att kompensera genom att sakna så hemskt mycket, gråta och genom att vara också annars väldigt bedrövlig. Ibland gör det gott att rensa luften. Och äta mycket mörk choklad.